På visit i Busan

En galen inkorg, höstförkylning, femtioårsfirande av SFI och kanske en dos av jetlag råkade orsaka en fördröjning av detta inlägg. Man kan ju inte kalla det direktrapportering, men kanske är det ibland bra att stanna upp och fundera en vända när man ska summera ett festivalbesök.

Senaste festivalen i ordningen var en av de största och viktigaste festivaler i världen; Busan International Film Festival i Sydkorea. Festivalen anses av många som den viktigaste i Asien och är utan tvekan platsen man ska vara på för den asiatiska filmbranschen. Även publiken vallfärdar till Sydkoreas näst största stad för att se det absolut bästa och nyaste filmerna från hela världen i både längre och kortare format. Festivalen har tidigare främst visat filmer i ett biokomplex i, enligt dem själva, världens största shoppingvaruhus, men har sedan tre år expanderat och byggt ett helt eget biocenter – Busan Cinema Center. En helt galen och nästan osannolik byggnad som innefattar omkring tio 500+salonger och en utomhusbiograf som mer liknar en konserlokal (och även används för K-pop-konserer!). Ska tydligen även ha världens längsta/största konsoltak.

Programmet på festivalen är uppdelat i två delar med en del av programmet är inriktat på asiatisk film och en på den utomasiatiska. Det finns två kortfilmsprogram i den uppsättningen: en asiatisk tävlingssektion och en sektion med film från hela världen. I den sektionen har ett par svenska filmer varit inbjudna de senaste åren. Gustav Danielssons Tvillingen visades 2011, Goran Kapetanovics Oscars-shortlistade Kiruna-Kigali 2012 och i år var Nima Yousefis nya kortfilm Kilimanjaro uttagen. Nima var såklart på plats och fick uppleva fiskmarknader, galna autografsigneringar, Koreansk pojkbandskonsert och framförallt möta en fantastisk publik då han hade världspremiär på sin kortfilm. Nima fick även springa in i den sydkoreanske Cannesvinnaren Byoung-Gon Moon som vann Palme d’or för bästa kortfilm tidigare i år med sin klaustrofobiska thriller Safe. Absolut en film värd att se, och som många även har möjlighet till om några veckor då Safe visas på Stockholm Filmfestival i den internationella tävlingssektionen. Kanske får Nima och Gyoung-Gon chans att byta lite erfarenheter i Stockholm i november?

 

Nu vidare mot Uppsala för att se mer film i det bästa formatet.

Theo Tsappos  Theo_small

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s